RESA på Alma folkhögskola
Jag har kanske inte ens nämnt det, men i förra veckan (på måndagen) så var jag på möte på Alma folkhögskola i Liljeholmen, jag träffade min AF-handläggare och en dam från Alma. Alma är samma ställe där jag gick ett fåtal gånger på en skrivarkurs förra sommaren mindfulness i höstas, jag trivs där så det var jag som hade uttryckt en önskan om att få komma tillbaka dit och starta upp några aktiviteter. Eftersom AF/FK verkar få göra precis som de vill i Dirigo-projektet så blev det också så. 
Projektet heter RESA, det ska vara med stora bokstäver trots att det av vad jag kunde utläsa inte är en förkortning. Det första delmålet är två aktiviteter i veckan, en av dem kommer att bli simning på egen tid, när man vill under veckan! 
Ni som läst ett tag vet ju att jag VILL simma men inte har råd, nu får jag gå gratis en gång i veckan à 2 timmar, vilket är precis den tid det brukar ta för mig att simma, bubbla och basta. Perfa! Vad den andra aktiviteten blir vet jag inte ännu, jag har möte med G från Alma på onsdag. Sommarens kursschema börjar inte förrän v. 26, men jag hoppas att jag kan komma igång och simma omedelbart. Underbart, det är jag jättepepp på. Kanske, kanske kan jag också få råd att köpa ett 10-ggrskort på simhallen så småningom, då räcker det i tio veckor om jag lägger till en gång per vecka. Det vore ännu mer perfekt.
Det känns bra det här.
Kroppspysseldagar
I går plockade och färgade jag ögonbrynen, det har jag inte gjort på LÄNGE trots att jag tycker att det känns finare och pyssligare med lite (men bara lite) plock och färg. Jag ska försöka bli bättre på det, för jag mår faktiskt bättre av det. I dag har jag duschat (vilket jag ju i perioder är dålig på 
), rakat ben och armhålor, smort in mig och målat tånaglarna också. 
Det känns bra att göra sådant, jag gör det ju som bekant för min egen skull och inte för någon annans. I kväll ska jag nog måla fingernaglarna också, som pricken över ‘i’.
Pytte saknar
Pytte saknar utan tvekan Uzie mest av oss. Han sov uppe vid huvudänden i sängen tillsammans med Merry i natt, där ligger han ALDRIG när jag sover annars. Sedan lade han sig på min tröja som låg på sängen och vägrade flytta på sig, han väljer alltid annars att lägga sig där det inte ligger kläder. Han har ätit som tur är, men annars har han suttit på hallbyrån och väntat på Uzie. 
När jag kom hem från promenaden så skrek han och sprang ut i trapphuset och tittade efter henne. Då brast det lite för mig. 
Nu ligger han nedanför sängen på mattan, där ligger han heller aldrig annars – det är bara en tunn trasmatta så den är säkert inte jätteskön att ligga på. Jag får se var han vill sova i natt, jag tycker så synd om honom. Stackars Pytte.
Promenad utan hund
Vid 16.15-tiden orkade jag inte sitta inne längre, så jag tog på mig hundbyxorna och gick på promenad själv. Det kändes faktiskt bra att kunna gå åtminstone lite fortare än jag kunde med Uzie sista tiden, och längre dessutom. Jag lyssnade på radio som jag brukar göra på promenader, men nu kunde jag ”använda båda öronen”. Med Uzie gick jag bara med plugg i ena örat. Jag fick skavsår av mina sandaler, men det hör sommaren till. Jag kände mig inte ens sentimental trots att jag gick på vägar hon och jag gått miljarder gånger, det var bara skönt att komma ut utan att behöva tänka på någon annan med mindre kapacitet. Jag saknar mitt hjärta något enormt, men det är på sätt och vis skönt att vara utan henne också – det är skönt att slippa se henne bli sämre och få ont.
Det blev ingen lång promenad i dag, men en stund iaf;
Det funkar, åtminstone just nu
Ja, det gör det faktiskt. Jag tror att jag led mer av att se henne ha ont än jag kanske trodde, det är en stor lättnad inom mig just nu. Visst finns småsaker som gör mig ledsen – som att det inte finns någon som vill ha en nattmacka, att jag tittar så att jag inte sätter fötterna på en hund när jag ska resa mig ur soffan… att det inte luktar hundfis, att jag tror att jag hör klor på parketten. Sådant gör mig ledsen men inte gråtledsen, mest vemodig. Jag tog en Sobril innan vi åkte iväg, jag tror att det var ganska bra för jag tappade aldrig kontrollen över sorg och gråt.
Jag har gjort en beställning på Zooplus nu, 170:- för en 2 kg Exigent där jämfört med 259-279:- i butik. 
Fatta vilket påslag de gör. 
Jag beställde också mjukmat till mina och torrfoder till pappas katt, vi ska pröva en ny sort för kissens känsliga mage. Det blir Porta 21. Totalt landade det på ungefär 400:- för mig, för en hel månads mat till katterna. Det är betydligt mindre än det blivit om jag handlat i butik. Tack till de som tipsade om Zooplus. 
I morgon ska jag nog ta mig till apoteket, om inte någon sorgförlamning slår till.
Godnatt på er, tack för alla snälla kommentarer om Uzie.
Till minne av Uzie
Uzie somnade väldigt lugnt och fridfullt runt 18.45 i dag, 16/5 2013. Jag och Lotta fanns där med henne till slutet, och veterinären Kajsa sade att både Uzie och jag varit väldigt uppskattade patienter genom åren. Hon hade till och med pratat om oss och hur sorgligt detta var med en kollega som vi också träffat ett antal gånger. Jag känner att en epok är över, jag kommer nog inte att gå till Djurakuten förrän jag skaffar hund igen, om jag alls gör det – inte alls för att jag har dåliga minnen eller så, utan för att jag är nöjd med Farsta för katterna än så länge.
Tusen tack för alla tankar och omtanke framför allt den sista veckan, det värmer helt otroligt.
Sov gott älskade Uzie, jag känner sorg men också lättnad nu. Hon slipper ha ont mer, hon får vila.
Det här klippet går tyvärr inte att se från Kanada, USA och Tyskland (och några andra betydligt mer obskyra länder), EMI som äger rättigheterna till musiken, Breathe med ”Hands To Heaven” är petiga. Om det är någon som vill se klippet men som inte kan så kan jag skicka det på t.ex. Skype.
